.

När man äntligen trode man hade hittat det man sökte! Det som man visste fanns där och bara väntade på att bli upptäckt av dej..Sen krossas allting!

Drömmen
Har alltid vetat att det fanns nånting därute för mig, nånting jag skulle göra men visste aldrig hur jag skulle gå till väga. Plötsligt dök det upp en jäte chans för mig. Att få boende och sovplats av nånting komunen hade tänkt sig för oss som söker som fan efter bra jobb men har inte hittat i Sverige . Det var ett jävligt bra erbjudande, jag skulle inte vara själv utan med andra ungdommar och personer i själva projektet skulle vägleda oss. Meningen var att denna veckan skulle jag få besked, att antingen blev jag antagen eller inte...

Det var inget nej
Blev väckt av det jävla samtalet , med hopp om goda nyheter. Det var ingen god eller dålig nyhet , det var mer skitsnack! Att dem inte viste vem de skulle lotta ut! De har skjutit fram det till Mars och då ska man ytterligare vänta på besked.. 
                                                                                    
Det är inte så att jag förväntar mig att andra ska hjälpa mig på traven , eller söka åt mig. Jag vill lyckas själv. Men jag är sååå feg att bara ta mitt pass och dra nånstans där jag känner ingen. "Hur ska jag bära mig åt? Var ska jag sova? Hur ska allt det gå till?"
 Som sagt fegis och tänker negativit.

Krossa mig

Tänker absolut inte låta detta krossa mig.Tänker inte låta mig själv att sluta söka samma förslag som jag fick.
Alla har vi gått igenom saker och ting. Visst detta är inte det värsta som kan hända en människa. Bara kärlek är en kännsla av en cansersjukdom. Man har den, man är svag, man blir krossad, man blir ja allt vad man blir när man har en sjukdom. Men kände bara att detta hade verkligen varit nånting för mig. Vill bort ett tag härifrån , vill söka frågorna som kanske kan ge mig svar .

Jag är inte den personen som läser och lär. Utan jag ser och lär.